Jag är med i BarnBoksNätet, en del av Författarcentrum väst och ett nätverk för barn- och ungdomsboksförfattare/illustratörer och bilderboksmakare i västSverige. BarnBoksNätet har t.ex. en blogg som jag är med och roddar och skriver inlägg till ibland. Här ett inlägg av mig från förra våren:Mitt liv som illustratör
Det är måndag morgon och jag ska blogga om mitt liv som illustratör. En gång (det är några år sedan nu) skulle jag hålla ett föredrag om mitt liv som illustratör på en folkhögskola ute på en skånsk åker. Jag babblade på om mina bilder, om roliga jobb och tråkiga, kreativa, krångliga och knäppa jobb jag gjort. Jag hade föreställt mig att jag skulle kunna inspirera en smula. Inspirera någon som kanske hade kunnat vara jag själv en gång.
Men studenterna visade sig vara bekymrade realister. Dom räckte upp handen och ställde frågor om hur eller om jag klarade av att betala igen mina studieskulder? Och vågade man bilda familj med en så osäker sysselsättning som denna? Jag försökte svara efter förmåga och i en positiv anda, men när jag satt på tåget hem sedan funderade jag på om jag månne hade varit mer avskräckande än inspirerande? Vad hade jag egentligen lämnat efter mig för känsla?
Nu hade jag inte tänkt mig att det skulle handla om pensionspoäng eller deklaration här, oavsett kommentarer eller frågor. Men välkommen att titta in och ta del av -om inte mitt liv som inspiratör, så mitt liv som illustratör.
Och här är annat inlägg jag skrev vid annat tillfälle där.
4 kommentarer:
Jag är säker på att du inspirerade. Säkert satt det några och tänkte att deras lust och vilja var viktigare och starkare än ekonomiska garantier. Och nu inspirerar du igen, med din bildrika blogg!
Det var snälla ord Kerstin :)
Fantastiskt roligt (och oroligt) inlägg. Sicka krassa realister. Fast såklart att du lyckades inspirera. Håller med Kerstin. Det är nog bara så att de som lät sig inspireras inte snackade så mycket, eller hur?
Jag får hoppas på det :)
Skicka en kommentar