Jag är en av alla de studenter, alla de elever, som
H C Ericson haft genom åren, både på
Hdk och annorstädes. Jag är en av alla vars spår han korsat och som korsat hans spår. Många är vi som aldrig kommer att sluta höra hans röst inom oss från genomgångar och föreläsningar – "Det är gott nog" (det var aldrig gott nog innan man vänt och vridit och tagit allt ett ytterligare varv) och andra fraser som har bitit sig fast. Hand upp den som gått från ett föredrag av HC oberörd, jag tvivlar på att någon gjort det.
Som grafisk formgivare blev han en legend. För mig var han framför allt en storartad pedagog och förebild som sådan. Inte vet jag om han alltid var så pedagogisk just, men han gjorde skillnad. Generös och skarpögd med förmåga att lyfta fram det viktiga eller att slå undan benen på oss och få oss att ta om och prova nytt. Ofta en jobbig jävel, men ack så bra på att sätta igång, inspirera, sätta saker i nya sammanhang och få oss att se från någon annans horisont.
Jag hade förmånen att få ha honom som professor under -90talets senare hälft och som handledare under mitt exjobb.
Efter min examen blev det bara vid ett fåtal tillfällen som jag stötte ihop med honom. Nu finns han inte mer. Och nu är det för sent att mötas -igen. Det känns väldigt, väldigt tråkigt.
Många tack för allt HC!
 |
| Vernissagekort till utställningen "Boken som grafisk scen", H C Ericson, Kungl. biblioteket, Stockholm, 1999. |
Ovan ett vernissagekort jag under ett antal år hade uppsatt på mitt kylskåp, och sedan på väggen vid mitt arbetsbord.
Här: ur DN av Sara Teleman, om diversehandlaren Ericson.
/ H C Ericson was my professor at the university in the 90`s, I felt very lucky to have him and very sad to hear he passed away.
